8 Januari
Jag heter då malin & har 14 hästar som jag själv tycker är lite mycket men så blir det när ens föräldrar är uppfödare av dressyrhästar :) själv rider jag nu på zamanta vann 3-års championatet i flyinge och är sveriges finaste 3åring fortfarande då ingen har fått högre poäng än henne, hon är efter pappa: don primero mamma: zorella - amiral - chagal (tror det stavas så) men alså en väldigt fin dressyrstam. och hon är 9år iår jag tränar för sofia möller då hon är min privattränar och verkligen vill att jag ska klättra uppåt. jag har startat upp till LA i dressyr med goda resultat, har vunnit ett mini km för nästan 1 år sen då jag bara hade ridit henne i ca ett halvår. Nu börjar knapparna sitta och det blir bara roligare o roligare när man själv har gjort jobbet. för när jag fick henne från en som ridit henne i 1 år hängde hon i handen och bärde inte upp sig själv överhuvudtaget och det gick i 190 såfort man krävde något jobbigt då hon inte hadde de musklerna. Så jag fick börja med galopprpgrammet på henne för att kunna bygga upp hennes muskler på rätt sett. Kan ju säga att det inte är det roligaste man kan göra men för att bygga upp musklerna är det bra. men när man inte har ridit hästen knappt så kan det ibland kännas väldigt svårt och att man inte har kontroll. så därför tycker jag personligen att man ska lära känna hästen lite bättre i dess gångarter innan man börjar med programmet. Och zamanta har ju inte heller dom lättaste gångarterna för att dom är så stora så hon svävar fram så balansen är verkligen på topp nu. Men har faktiskt ramlat av henne 1 gång i mitt liv, och det var efter hon hade fått ett föl. tyvärr så ramlade "zmiling hit" som han hette när han va 2 och skadade knät. vi åkte upp till stockholm med honom och gjorde allt vad vi kunde för att han skulle blir bra men han vart fortsatt halt. så tyvärr va vi tvungna att avliva honom för det va så synd om honom att behöva gå halt resten av sitt liv, men han var verkligen en sån underbar häst. 3år och man kunde lasta honom utan problem, ta med honom upp till stockholm, gå in med honom i boxen, springa med honom i gångarna, ALLT. även fast han va över 170 som 3-åring va han snäll som en björn. lite om honom iallafall, så jag fick alltså rida lite på zamanta i paddocken efter hon hade fått föl, och då hade jag en dressyrsadel som inte alls passade mig så det resulterade att jag kanade på sidan då lädren va hur långa som helst o lilla jag aldrig hade ridit hästen innan :) började sedan rida ut massor på henne men hon var rädd för väldigt myckett men det försvann med tiden sedan fick hon åka till en som skulle rida henne 1år och då kvalade hon ner till falsterbo och sen fick jag tillbaka henne igen. och nu har jag ridit henne 1½år och både sofia möller och pappa som jämt är med mig på träningarna tycker att det går väldigt bra, men nu när det varit en sådan hård vinter har jag inte kunnat rida på 1 månad. men hon har ju gått väldigt hårt med alla ridpass i veckan, jag rider även i nyckelby 1 gång i veckan med massa tanter och jag kan säga er, det är riktigt kul ! för dom har ju ingen som helst koll på sig själva eller hästen så det resulterar att man blir väldigt snabb på att svänga och hålla koll på sig själv om man inte vill krocka haha :D kan ju säga att det händer ibland då man varken vet om dom ska till höger eller vänster haha, så väldigt bra träning för er som vill att era hästar ska vara mer stabila i huvudet, rid med massa tanter ! :D
sen rider jag även en häst som heter Zara hon är efter samma mamma som zamanta men med en pappa som heter ztravisky, som är ett fullblod då vi ville avla fram ännu finare dressyrhästar och få fram gångarterna, hon blir iår 6år och jag har i princip ridit in henne lite själv då jag och pappa vänjde henne vid sadel o träns samt hängde och satt på henne och även travade. sedan fick även hon föl som jag tror kommer bli en riktig dressyrtalang som heter "ztradivarius" en svart/mörkbrun hingst som iår blir 2år, sen fick hon åka till en i finspång som red in henne och tävlade henne på kvaliteén och hon fick goda resultat och en rosett, sen ja ungefär oktober har jag ridit henne och bara försökt få henne lite mer balanserad då hon inte blivit riden 1 år än. men det går framåt :)
sen kan jag ju säga att jag inte ridit alls länge egentligen, när jag va liten sådär 7år så skulle jag rida på stall bia sånn där typ knatteridning när man bara rider ut i skogen och pappa höll i mig, sen när vi skulle trava blev jag jätterädd och ville inte rida :( men sen när jag blev 11 så började jag och nåra i min klass att rida på stall bia igen, haha vi nästan slogs om hästarna och massa, så underbara vi va :) men vi fick göra massa dumheter så det blev att man började fastna för ridandet. sedan fick jag börja rida på walter som då bara hade blivit inriden i grunderna. sen hade dem som ridit in honom longerat på en liten volt i vår nygjorda paddock så hästkraken fick springa där i full galopp och det gav en sånn belastning på kotorna att han fick kotledsinflammation och fick stå. sen fick ju lilla jag som inte ens ridit 1 år börja med att rida ut på honom som var rädd för allt, minsta lilla och hästen flög iväg :( men det gick bara bättre och bättre och sedan började jag på dressyrlektion för nina lilja. vi jobbade och jobbade, sen fick jag för mig att börja på hopplektion i nyckelby, vet inte hur många gånger jag ramlade av faktiskt, men gud, in i väggar, rakt ner i marken och allt. walter hade ju aldrig hoppat i hela sitt liv så det är ju inte så konstigt, men det gjorde även att man blev väldigt försiktig när man åkte av så mycket, blev för mycket för min kropp , men nu har jag inte ridit honom på ett tag då jag inte hinner med när jag redan har 2 hästar att hålla igång, så nu står han och skrotar i hagen så om det är någon som är sugen på att rida honom så är det bara att höra av sig, en busig hopptalang med en allround mamma (yaponica) och en hopp pappa willingbald. men han är verkligen fin så det är lite tråkigt att jag fått lite respekt för honom, för jag har även blivit sparkad i magen av honom när jag var ute och gick med honom i skogen själv (klantigt jag vet) i bara grimma och grimskaft, sen började våra hästar att gnägga massa och det resultera att walter bara ville hem och då skulle han sticka iväg men jag höll fast och då hamnade jag precis vid ena bakbenet och fick en spark rakt i magen, men jag höll kvar mitt grepp och han fick verkligen inte sticka iväg, jag vägrade, han skulle stanna kvar, så förbrilt så lyckades jag ringa pappa när jag kunde börja andas igen. sen började walter springa runt ett träd, så det va inte alls långt ifrån att jag skulle hamna i klämm mellan trädet och grimskaftet, usch så äkligt det var, sen kom både mamma och pappa och tog hästen samt körde mig på cykel hem, sen blev det direkt till akuten och röntga alla organ , men jag hade turen att inget hade hänt förutom att jag hade en hästsko på magen, riktigt snyggt :) men det är iallafall va den lilla busungen gjort, älskar honom verkligen men respekten man får gör att man endå inte känner sig helt bekväm på ryggen även fast han precis innan gick som finast.. helt underbar...
det va lite om mig och mina upplevelser men har verkligen inte berättat allt jag varit med om, det får komma med tiden istället :)
sen rider jag även en häst som heter Zara hon är efter samma mamma som zamanta men med en pappa som heter ztravisky, som är ett fullblod då vi ville avla fram ännu finare dressyrhästar och få fram gångarterna, hon blir iår 6år och jag har i princip ridit in henne lite själv då jag och pappa vänjde henne vid sadel o träns samt hängde och satt på henne och även travade. sedan fick även hon föl som jag tror kommer bli en riktig dressyrtalang som heter "ztradivarius" en svart/mörkbrun hingst som iår blir 2år, sen fick hon åka till en i finspång som red in henne och tävlade henne på kvaliteén och hon fick goda resultat och en rosett, sen ja ungefär oktober har jag ridit henne och bara försökt få henne lite mer balanserad då hon inte blivit riden 1 år än. men det går framåt :)
sen kan jag ju säga att jag inte ridit alls länge egentligen, när jag va liten sådär 7år så skulle jag rida på stall bia sånn där typ knatteridning när man bara rider ut i skogen och pappa höll i mig, sen när vi skulle trava blev jag jätterädd och ville inte rida :( men sen när jag blev 11 så började jag och nåra i min klass att rida på stall bia igen, haha vi nästan slogs om hästarna och massa, så underbara vi va :) men vi fick göra massa dumheter så det blev att man började fastna för ridandet. sedan fick jag börja rida på walter som då bara hade blivit inriden i grunderna. sen hade dem som ridit in honom longerat på en liten volt i vår nygjorda paddock så hästkraken fick springa där i full galopp och det gav en sånn belastning på kotorna att han fick kotledsinflammation och fick stå. sen fick ju lilla jag som inte ens ridit 1 år börja med att rida ut på honom som var rädd för allt, minsta lilla och hästen flög iväg :( men det gick bara bättre och bättre och sedan började jag på dressyrlektion för nina lilja. vi jobbade och jobbade, sen fick jag för mig att börja på hopplektion i nyckelby, vet inte hur många gånger jag ramlade av faktiskt, men gud, in i väggar, rakt ner i marken och allt. walter hade ju aldrig hoppat i hela sitt liv så det är ju inte så konstigt, men det gjorde även att man blev väldigt försiktig när man åkte av så mycket, blev för mycket för min kropp , men nu har jag inte ridit honom på ett tag då jag inte hinner med när jag redan har 2 hästar att hålla igång, så nu står han och skrotar i hagen så om det är någon som är sugen på att rida honom så är det bara att höra av sig, en busig hopptalang med en allround mamma (yaponica) och en hopp pappa willingbald. men han är verkligen fin så det är lite tråkigt att jag fått lite respekt för honom, för jag har även blivit sparkad i magen av honom när jag var ute och gick med honom i skogen själv (klantigt jag vet) i bara grimma och grimskaft, sen började våra hästar att gnägga massa och det resultera att walter bara ville hem och då skulle han sticka iväg men jag höll fast och då hamnade jag precis vid ena bakbenet och fick en spark rakt i magen, men jag höll kvar mitt grepp och han fick verkligen inte sticka iväg, jag vägrade, han skulle stanna kvar, så förbrilt så lyckades jag ringa pappa när jag kunde börja andas igen. sen började walter springa runt ett träd, så det va inte alls långt ifrån att jag skulle hamna i klämm mellan trädet och grimskaftet, usch så äkligt det var, sen kom både mamma och pappa och tog hästen samt körde mig på cykel hem, sen blev det direkt till akuten och röntga alla organ , men jag hade turen att inget hade hänt förutom att jag hade en hästsko på magen, riktigt snyggt :) men det är iallafall va den lilla busungen gjort, älskar honom verkligen men respekten man får gör att man endå inte känner sig helt bekväm på ryggen även fast han precis innan gick som finast.. helt underbar...
det va lite om mig och mina upplevelser men har verkligen inte berättat allt jag varit med om, det får komma med tiden istället :)
Kommentarer
Trackback
